our brotha guz some soul!

Bror med kollegor kör en liten avslutningsshow för sina elever på studenten. Visst är dom duktiga!
Familjen Söderberg/ Frendberg har soul i sig. Så är det ju bara.

 

syster c


Snällhet och omtankes problem

Jag har alltid varit väldigt omtänksam men på senare tid har det blivit ett problem för mig. Jag tänker hela tiden på alla andra. Det kan vara jobberbjudanden, ett bra erbjudande på stan, om jag har rabatt på något som jag inte kan använda etc. etc. Då måste jag genast tänka på¨alla i min omgivning som kan tänka behöva just det jag som "ligger på bordet". Och om jag inte hinner säga till eller om jag vill använda det själv (kan inte dra alla emxempel här för jag kommer inte på alla plus att det skulle bli en jätte lång lista). Då får jag dåligt samvete. Det är som att jag är ansvarig för att alla i min omgivning ska vara glada och lyckliga. Jag måste hela tiden också toppa mig själv (återigen fröken onödiga krav). Fyller någon år tillexempel så måste jag göra den dagen till den bästa nångonsin, med både materiella saker och upplevelser. Men det är ändå som att jag aldrig räcker till och får gå runt med en stressklump i magen. Någon som känner likadant?
Det är jobbigt för det fyller mitt huvud med onödig stress. Jag undrar om jag någonsin skulle kunna ha ett sommarlov som när man var liten och verklien bara njöt av dagen?! Jag gjorde säkert inte det då heller för jag har alltid varit en orolig själ men ni förstår säkert vad jag menar.
Undrar om folk som lever på öar i västindien och livnär sig på sin lilla bar på stranden och spelar reggea, softar i en hängmatta och lirar lite boll på stranden. Tror ni att dom någonsin upplever stress?
Nog om detta för denna gången (kommer säkert komma in på det igen eftersom det är något som tar upp mycket av min tänketid).
Natti natt

Ideal

Vet inte om jag har skrivit om detta förut, men jag har tänkt på det här med dom ideal som många tjejer känner.
Utan att göra någon vidare lång utläggning om det hela så tänkte jag bara att vi tjejer är en stor del av problemet!
Vi tittar ofta snett på varandra, pratar skit om folk som man egentligen tycker är fina för att man på något sätt är avis på det ena eller det andra. Men tänk om man istället sa till alla personer man pratade om eller tittade på vad man tycker är fint, om dom doftar gott eller har något fint på sig.
Vissa kan vara självgoda innan men om man vågar ta den risken så blir det ju en god spiral till sist. Och tro mig det är fler som blir glada av att få en komplimang än dom som är lite nonchalanta!
Det är dock svårt att hinna utveckla den sidan för att man "föds" in i tjejtänket. För även om man tänker rätt så går vanan före och man är tillbaka på ruta ett. Men att börja tänka sig för och bryta mönstret så är man ett steg i rätt riktning.
Jag utmanar dig till att försöka säga komplimanger till alla du tittar eller tänker något fint om under en vecka. Vågar du anta utmaningen???
Istället för att trycka ner varandra borde vi lyfta varandra till skyarna :)
syster c

Glatt folk som viftar med vita näsdukar

Jag försöker tänka mer och mer på människor runt omkring mig som är positiva. Och jag gillar verkligen folk som kör sin grej. Vissa inte så anstötande vissa mer, men jag tycker man kan köra sin egen stil och sätt att vara så länge man inte är otrevlig eller sårar någon annan.
Vad jag har iaktagit nu det senaste är glada människor som vinkar till alla glada, odrägliga, full, sprudlande ungdomar som står och skriker "för vi har tagit studenten" på flak som har egna dj:s som spelar vrålhög musik. Det är inte alls som det var på deras tid men dom kan minnas med bara glädje. Vissa andra man hör står bara och suckar, klagar och skakar på huvudena.
Jag själv är ju mest bitter på studenten fast då för mig själv. Önskar ju som sagt att jag hade fått uppleva den dagen igen och njuta av den till fullo på allra bästa sätt! Jag har dock förstått att jag inte är den enda som känner lite bitterhet. Jag hoppas ändå att jag en vacker dag bara känner samma lycka som man hade då, det är säkert lite nära inpå fortfarande.
Så alla söta människor som står och vinkar och ler till okända gapa kids.... FORTSÄTT med det, det sprider glädje och värme och jag beundrar er!!
syster c

Marabou Favorit

Idag gjorde jag ett riktigt trevligt fynd. Kan ni gissa vad?
För att dra det från början så fanns det en choklad som jag älskade för några år sedan. Marabou Cocos, det var en av dom få där jag typ kunde trycka i mig en hel chokladkaka.

 

I affären idag såg jag av en slump en ny marabou rulle. "Marabou kokos limited edition. Jag köpte den and guess what den smakade typ exakt som min favorit ovan! Gissa om jag blev glad :) Testa den och om ni gillar den tycker jag ni ska skriva på denna namninsamling för att få favvokakan tillbaka!

 

 

 

Vilken är eran favorit?

 

syster c


Hemkär

Jag har bott hemma hos mamma (mitt barndomshem) i majorna nu i ett tag för att min lägenhet har reparerats och nu målar jag. På något sätt känns det som att jag inte riktigt vill åka tillbaka hem. Jag trivs här, i mitt gamla rum, folk när man kommer hem någon att småprata med ända tills man ska sova.
Det känns tryggt och lugnt här. Jag pratar inte om att det är slappt att vara här för att man blir ompysslad av mamma. Det är ju självklart jätte mysigt men framförallt är det känslan av att vara hemma!
Idag har jag jobbat hela dagen kan man säga. Först var jag på reddevil och sen direkt hem för att måla. Jag målade i ca 4 timmar i sträck men hann ändå inte klart! Jag höll på att få ett psykbryt, ingen kunde / ville hjälpa till. Alla hade druckit mitt på dagen för att det var andra långgatan dagen, så det innebar att ingen kunde fixa bil heller.
Jag vet att man inte kan förvänta sig saker när det är man själv som håller i projektet. Men ni vet ibland när man står där och sliter så kan en liten dum tanke smyga sig på att det hade vart så roligt och underbart om man blev överraskad med lite positiv attityd och hjälp. Pappa underlättade dock för mig tidigare på dagen genom att komma förbi jobbet som en överraskning med en skruvdragare :) så det sparade ju mig en hel del tid! Tack pappi.
Sen är det väl att man alltid tar sig vatten över huvudet också. Jag brukar alltid göra det, har väldigt svårt för att inte göra någonting då känns det som att man inte räcker till. Fröken "bäst-på-att-ställa-massa-svåra-onödiga-krav-på-mig-själv".
Sen hade syster och mamma inte sett mitt sms att dom kunde vänta på mig med maten så att vi kunde äta tillsammans, så när jag kom hem hade dom redan ätit. Då tänkte jag att det var onödigt att jag försökt passa den tiden så jag satte mit i köket för mig själv men efter en stund släppte surheten. Jag föreslog att vi skulle se på Ladder 49 (som vi förövrigt lipade sönder oss till, synd bara att all reklamer förstör känslan). Precis innan filmen skulle börja så skulle jag springa in och sätta på mig mjukisbyxor i mitt rum. Då såg jag två turkosa hjärtan på min säng och en lapp "till Lotta från mamma". Åhhhhhhhhh bästa någonsin, då fick jag lite dåligt samvete att jag vart grinig innan. Hon är allt bra min mamma.. vill aldrig att hon ska försvinna!

Imorgon blir det full rulle kan jag lova! Och Parham kommer hem för sommarlov också wiiiie.
puss puss och massa kärlek!
syster c







RSS 2.0