Hemkär

Jag har bott hemma hos mamma (mitt barndomshem) i majorna nu i ett tag för att min lägenhet har reparerats och nu målar jag. På något sätt känns det som att jag inte riktigt vill åka tillbaka hem. Jag trivs här, i mitt gamla rum, folk när man kommer hem någon att småprata med ända tills man ska sova.
Det känns tryggt och lugnt här. Jag pratar inte om att det är slappt att vara här för att man blir ompysslad av mamma. Det är ju självklart jätte mysigt men framförallt är det känslan av att vara hemma!
Idag har jag jobbat hela dagen kan man säga. Först var jag på reddevil och sen direkt hem för att måla. Jag målade i ca 4 timmar i sträck men hann ändå inte klart! Jag höll på att få ett psykbryt, ingen kunde / ville hjälpa till. Alla hade druckit mitt på dagen för att det var andra långgatan dagen, så det innebar att ingen kunde fixa bil heller.
Jag vet att man inte kan förvänta sig saker när det är man själv som håller i projektet. Men ni vet ibland när man står där och sliter så kan en liten dum tanke smyga sig på att det hade vart så roligt och underbart om man blev överraskad med lite positiv attityd och hjälp. Pappa underlättade dock för mig tidigare på dagen genom att komma förbi jobbet som en överraskning med en skruvdragare :) så det sparade ju mig en hel del tid! Tack pappi.
Sen är det väl att man alltid tar sig vatten över huvudet också. Jag brukar alltid göra det, har väldigt svårt för att inte göra någonting då känns det som att man inte räcker till. Fröken "bäst-på-att-ställa-massa-svåra-onödiga-krav-på-mig-själv".
Sen hade syster och mamma inte sett mitt sms att dom kunde vänta på mig med maten så att vi kunde äta tillsammans, så när jag kom hem hade dom redan ätit. Då tänkte jag att det var onödigt att jag försökt passa den tiden så jag satte mit i köket för mig själv men efter en stund släppte surheten. Jag föreslog att vi skulle se på Ladder 49 (som vi förövrigt lipade sönder oss till, synd bara att all reklamer förstör känslan). Precis innan filmen skulle börja så skulle jag springa in och sätta på mig mjukisbyxor i mitt rum. Då såg jag två turkosa hjärtan på min säng och en lapp "till Lotta från mamma". Åhhhhhhhhh bästa någonsin, då fick jag lite dåligt samvete att jag vart grinig innan. Hon är allt bra min mamma.. vill aldrig att hon ska försvinna!

Imorgon blir det full rulle kan jag lova! Och Parham kommer hem för sommarlov också wiiiie.
puss puss och massa kärlek!
syster c

Kommentarer
Postat av: Mami

Mitt hjärta, min Lotta. Jag försvinner aldrig, kommer alltid att finnas på din vänstra axel, nära hjärtat. Mami

2010-06-11 @ 21:41:51
Postat av: Mami

Mitt hjärta, min Lotta. Jag kommer alltid att finnas på din vänstra axel, nära hjärtat. Mami

2010-06-11 @ 21:45:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback







RSS 2.0