Trots min ledighet har jag faktiskt haft massa bollar i luften. Att ha lov innebär i princip ingenting. Tror de flesta i min ålder skulle känna igen sig när jag säger att man hela lovet stressar över inte ha något att stressa över. Man har blivit så jävla van vid att alltid ha massa saker att tänka på samtidigt, skola, intresse, fritid, familj och vänner. Så när man har sin lediga tid så funderar man på vilken av punkterna man ska ta itu med här näst. Är det vännerna jag ska träffa eller är de träningen jag ska satsa på? Allting blir så jävla påtvingat hela tiden. Ligger jag i soffan en hel dag så växer en slags ångest fram inom mig och den säger "herregud vad gör alla andra idag, vad har andra hunnit göra som jag inte gjort under denna dagen, vad gör mina polare, kanske skulle man föreslå något ball att göra, kanske borde jag pluggat lite ändå" Allt detta tänkande gör fan att man blir raka motsatsen till idérik och pigg, alltså typ apatisk. Man har så många krav på sig, så många löften att leva upp till, så mycket man måste göra, så mycket man borde göra och att hela tiden behöva prestera. Det tar på orken och fantasin. Jag somnar efter varje aktivitet. Aktivitet? just så. Punkter typ? Ett schema med massa olika punkter. Det är bara att kryssa för de du gjort och ringa in det du har kvar att göra. Sen sova några timmar för lite för att nästa dag köra samma sak igen.